E-juice må vara en konsumentprodukt, men bakom varje flaska ligger en industriell produktionskedja som är betydligt mer geografiskt spridd och regelstyrd än de flesta konsumenter tänker på. Och till skillnad från själva vejp-enheterna, som i praktiken tillverkas nästan uteslutande i Kina, har e-juicen en mer intressant produktionskarta – med ett faktiskt svenskt fotfäste.
Den globala produktionskartan
Hårdvaran i branschen – batterier, förångare, engångsvejpar – tillverkas till över 90 procent i Kina, med staden Shenzhen som det globala navet, ungefär på samma sätt som staden en gång dominerade tillverkningen av smartphones. Men e-juice i sig följer en annan, mer utspridd logik. En stor del produceras visserligen fortfarande i Kina, av specialiserade leverantörer koncentrerade till industriparker i Shenzhens Bao’an-distrikt, som förser stora varumärken med färdigblandad vätska. Malaysia och Indonesien har byggt upp en stark position inom fruktbaserade smaksättningar, med tillgång till råvaror och smakkompetens som gett regionen ett rykte om några av världens bästa fruktbaserade e-vätskor. Europa, med Storbritannien och Tyskland i spetsen, har istället positionerat sig mot premiumsegmentet och regelefterlevnad snarare än volym – flera stora tillverkare har dessutom byggt egna produktionsanläggningar i Polen specifikt för att stå närmare EU-marknaden och underlätta anpassningen till europeiska regler.
Sverige har egen produktion – inte bara import
Det som ofta glöms bort är att Sverige faktiskt har inhemsk tillverkning av e-juice, om än i mindre skala jämfört med de stora asiatiska och europeiska producenterna. Liquid Voyage är ett exempel på ett svenskt, familjeägt företag som sedan 2013 skapar, testar och tillverkar e-juice under samma tak, och svenska varumärken som Dr Koyuki och Lovedrops är ytterligare exempel på inhemsk produktion snarare än ren import och ompackning. Det ligger också i linje med bilden av den svenska vejpmarknaden i stort: en fragmenterad bransch med omkring 40 mikro- till medelstora företag, där en del bygger sin verksamhet just på egen tillverkning snarare än att enbart distribuera utländska varumärken.
Återförsäljarledet: kuration snarare än tillverkning
Vid sidan av tillverkarna finns ett växande lager av rena återförsäljare som inte producerar e-juice själva utan istället bygger sin affär på att välja ut produkter från redan etablerade varumärken. Ett exempel är OneVape, en svensk vejpbutik ägd av KV Distribution AB, som beskriver sin roll just som att noggrant ha valt ut de bästa produkterna på marknaden – bland annat varumärken som Koyuki, N One och Frunk – snarare än att tillverka i egen regi. Kvalitetslöftet till kunden bygger här på urval och kontroll av att sortimentet är TPD-godkänt, inte på egen produktion. Det illustrerar hur den svenska marknaden rymmer två skilda roller: tillverkare som Liquid Voyage som äger hela kedjan från recept till flaska, och återförsäljare som OneVape som istället konkurrerar med ett stort e-juice sortiment och kuration.
Så går själva tillverkningen till
Grunden i all e-vätska är fyra huvudingredienser: PG (propylenglykol), VG (vegetabiliskt glycerin), nikotin och smakämnen. Förhållandet mellan PG och VG är avgörande för användarupplevelsen – det påverkar ångproduktionen, den så kallade halskänslan och hur smaken uppfattas, vilket gör blandningsförhållandet till en av de viktigaste variablerna i receptutvecklingen. Själva blandningen och homogeniseringen sker genom kontrollerade processer för att säkerställa en jämn fördelning av samtliga komponenter i varje flaska, och nikotinhaltiga vätskor genomgår kvalitetstester i specialiserade laboratorier för att verifiera ingrediensernas renhet och att säkerhetsstandarderna uppfylls, inklusive certifikat för ingredienser och korrekt märkning av nikotininnehåll.
Regelverket som styr all produktion för den svenska marknaden
Oavsett var tillverkningen fysiskt sker gäller samma svenska regelverk för det som säljs på den svenska marknaden. Den som tillverkar eller importerar e-cigaretter och påfyllningsbehållare måste anmäla varje varumärke och produkttyp till Folkhälsomyndigheten via EU-systemet EU-CEG, till en kostnad av 2 400 kronor per anmäld produkt, och senast den 31 mars varje år rapportera bland annat den svenska försäljningsvolymen. Vid tillverkning av nikotinhaltig vätska får bara ingredienser med hög renhet användas, och de får inte utgöra en hälsorisk vare sig i uppvärmd eller ouppvärmd form. Nikotininnehållet får aldrig överstiga 20 milligram per milliliter, och vätskan får inte innehålla vitaminer, koffein, taurin eller andra tillsatser som antyder hälsofördelar eller ökad energi. Förpackningarna är också reglerade: påfyllningsbehållare får rymma högst 10 milliliter, och engångsprodukters kassetter eller tankar högst 2 milliliter. Utöver Folkhälsomyndighetens regelverk räknas nikotinvätskor som kemiska produkter, vilket gör att även Kemikalieinspektionen har tillsyn via EU:s CLP- och REACH-förordningar.
En bransch på väg mot ännu striktare regler
Det här regelverket är sannolikt bara en mellanstation. Som vi tidigare konstaterat i vår genomgång av den svenska vejpmarknaden väntas ett nytt EU-tobaksdirektiv läggas fram under hösten 2026, med förslag om en enhetlig EU-skatt på e-juice och en möjlig skärpning av smaksättningsreglerna. För tillverkare, oavsett om produktionen sker i Shenzhen, Polen eller på svensk mark, innebär det att dagens produktionsprocesser och receptval kan behöva anpassas ytterligare inom en relativt snar framtid.
En industri – flera aktörer
E-juice tillverkas idag på flera kontinenter samtidigt: Kina dominerar volymen, Malaysia och Indonesien har specialiserat sig på fruktbaserade smaker, Europa satsar på premium och regelefterlevnad, och Sverige har en mindre men reell inhemsk produktion snarare än att vara enbart en importmarknad. Oavsett ursprung styrs allt som säljs i Sverige av samma strikta regelverk kring renhet, nikotinhalt, förpackningsstorlek och anmälningsplikt – ett regelverk som med stor sannolikhet kommer att skärpas ytterligare i takt med att EU:s nya tobaksdirektiv närmar sig.
